ingenuous.blogg.se

Jag vill gärna tro att jag är vuxen och självständig. Men mina beslut och min inställning till saker och ting börjar få mig att inse att så är inte fallet. Kanske har det o göra med att jag var tvungen att bli "vuxen" så tidigt, att jag spelar ut nu. Men känner verkligen att jag är klar med det här livet, jag har gjort så många misstag, jag har gjort så mycket som jag visste var misstag innan jag gjorde det men gjort det iaf. Har kommit till den punkten när jag faktiskt inte pallar själv längre.

Jag har alltid varit sådan att när det kommer till känslor och dyligt så måste jag alltid klara mig själv, jag behöver få göra mina egna misstag. samtidigt som jag egentligen behöver att någon säger åt mig vad jag ska göra med saker och ting.

Men nu har jag som sagt insett att jag inte orkar själv och det har gjort att jag har tagit hjälp.

Har tidigsre snackat me "psykologer" via BUP och liknande men det gav mig inte ett jack, det var rena skämtet för att vara rak. Men detta är en seriös mottagning, St Lukas heter den, dock är det bara 4 samtal just där och jag känner efter två av dom att jag reda är på rätt väg, på väg till att bli en bättre, mer förstående människa.

Med mer förstående menar jag mer förstående för mig själv. Jag har alltid varit så förstående och snäll, aldrig velat trampa någon på tårna (egentligen) fast det förekommit att jag gjort det också. Men sällan tänkt på mig själv, vad jag faktiskt mår bra av, vad som mynnar mig själv mest. Nu blir det ändring på det, jag tar nämligen tag i mig själv nu, i mitt liv. Det är klart att jag kommer göra fler misstag, det är klart att jag kommer falla tillbaka i mina uppkörda hjulspår men jag kommer alltid att ta mig upp igen, jag må ha svikit mig själv, många gånger, men jag har aldrig gett upp mig själv. Det tänker jag inte göra heller.