ingenuous.blogg.se

Idag är jag ledig från jobbet men har endå varit uppe sen klockan 7 imorse, eller aa ja gick väl upp halv 8 . De e så jävla kallt på morgonen. De e helt sjukt hur snabbt humöret eller sinnesstämningen kan skifta. Jag gick från att vara positiv till besviken och ledsen, nere helt enkelt bara så där rakt av.

Jag va hos psykologen klockan 10 och snacka, jag va på bra humör när jag gick både in och ut. Vi snacka mest om ****** och hur de känns att han blir fri nu på måndag, alltså om tre dagar. Det känns nära kan jag bara säga. haha. Jag kan inte säga att vi kom fram till någonting egentligen, jag berättade mest bara vad som har hänt sen sist.. Sjukt egentligen att jag betalar för de.. aja hah sen drog jag till gymmet träna, sprang i typ en kvart utan problem, kändes riktigt bra faktiskt, jag hade kunnat springa mer oxå ångrar lite att jag inte gjorde de. Men sen tränade jag lite bröst, men jag tror att jag kanske gör något fel på den maskinen för jag känner typ bara i armarna, inte i bröstet. Sen träna jag rygg och mellanskulderbladsbaskinen haha fuck this, men den tror jag oxå att jag gör något fel på, hur man nu kan göra det. Funderar på om man kanske skulle boka möte med en pt... Sen duscha jag, tog bussen till fridhemsplan, gick in på dagslivs, som förövrigt har skaffat snabbkassor. Och jag märkte att man kan dra sitt medmera kort där oxå ;) dom har oxå en salladsbuffe, men den var inte lika bra som extras men köpte, blanda fett gott. Åt den på tåget till farsta utan att skämmas, gick till den här körskolan. För att jag skulle köra en provlektion för att se hur duktig jag var på att köra för o se hur lång intensivkurs man behöver ta. Jag var sämst, han stressade mig kändes de som och jag har typ inte kört på 7 månader så jag var sämst, hade räknat med att kunna boka in en 5 dagars kurs, enligt han Kjelle så kan jag klara det på 2-3 veckor. Vilket suger, och jag håller med honom, för jag var sämst. Jag höll på o börja gråta när vi hade parkerat och satt och pratade om körningen. Jag var sämst, och jag visade för honom och berättade för honom hur arg jag var på mig själv. Pinsamt, när man tänker efter. satte mig på tunnelbanan och höll på o börja gråta, jag fällde till o med några tårar som inte gick att hålla. Jag kände mig bara så jävla typ panikdålig. "jag är trött på att vara tjock, ful och dålig på allting" dessa ord ekade ett par gånger i mitt huvud. Egentligen är det sorgligt att en 20 år gammal tjejs tankar kan se ut så. När hon sitter på tunnelbana. Intressant att tänka på, alla människor man ser, om man kunde höra vad alla tänker. Frågan är om man inte skulle gå sönder av alla hemska tankar man skulle höra, baktankarna. Life can be sometimes ridiculous